Stugköket är Fallas hjärta

Inredningen i Fallas stugkök framskrider med god fart. Den traditionella uppdelningen i arbets- och boendesida har behållits, och på våren fick arbetssidan ett "nytt" möblemang, skåp som målades i samma ljusgröna nyans som väggpanelen.

1930-tals stugkök förnyades ofta med köksskåp, öppna hyllor byttes ut mot dörrförsedda skåp ovanför arbetsbänken. Man ville gömma undan skålar och fat bakom dörrarna. I de undre skåpen fanns utrymme för slaskämbar och en stång att hänga kökstrasorna på. Ovanför dörrarna lämnades en öppning för ventilering. Det rekommenderades att köksskåpen målades i samma färg som väggarna, så att man fick ett lugnt och luftigt intryck. Stugan var förr i tiden  husets vardagsrum: hela familjelivet koncentrerades till köket. Barnen lekte på stugans golv medan husmor skötte sina vardagssysslor, och gästerna trakterades vid stugans bord. Av den anledningen fäste man speciell uppmärksamhet vid trivseln i stugan. I funktionalismens anda underströks det praktiska i kökets funktioner, och man ville minska på mängden steg husmor tog. I en bondstuga var det ofta flere som lagade maten, då behövde man även mer golvutrymme. En diskbänk av metall var en nymodighet, som sparade bordsyta, men som inte alla hade råd med. Ett uthällningsfat vid bordskanten underlättade vattenhanteringen.

Vägghylla för te- och kaffeburkar

Paradhandduken, som gömde de smutsiga handdukarna, var populär på 1930-talet. Det fanns en mängd modeller i tidningar och modellark att  kopiera. Det var också vanligt att flickorna sydde paradhanddukar för vardagsbruk på folkskolans handarbetstimmar. Detta var en tid av hygientänkande, och det rekommenderades att var och en i familjen skulle ha en egen handduk. Under depressionen användes överblivna garnstumpar, och paradhanddukarna kunde därför bli mycket brokiga till färgen.

Kimitoön började systematiskt elektrifieras på 1930-talet, då även Falla hade el indraget. Som taklampor i köket valdes hisslampor med porslinshjul och glasskärmar. Hisslampan var en lite mer avancerad version av skomakarlampan. Skomakarlampan var den första egentliga inomhusarmaturen först i alla rum, senare standardarmatur speciellt i kök. Den tvåledade, tvinnade, textilspunna sladden är av samma typ som de första elsladdarna i inomhusbruk.

Det har redan samlats ett flertal grupper i Fallas kök, bland annat för att baka bröd och kärna smör. Kårkulla-gruppen har testad bakugnen och här kan man se Sagalundklubbens barn som lär sig göra piråger med kavlarna i högsta hugg. Man lärde sig denna konst av de evakuerade karelarna.

Häxor och ägg

"Fanns det häxor förr i världen?" frågade man på Sagalunds tidsresa, som var riktad till skolbarn i årskurs 3 och 4. Under resan träffade barn en husmor som trodde på allvar att granngumman var en häxa. Gumman skulle ha trollat hennes kor så att de blev sjuka och flög sedan själv till Blåkulla. Mitt i skogen träffade barnen  granngumman, som visade sig vara "en klok gumma", en slags naturläkare, som ibland använde även trollramsor och vidskepelse. Byborna gick till henne då ett besök hos en läkare inte var möjligt i brist på pengar eller då resan till läkaren var för lång.

                                Kloka gummans svarta bok i vilken hon fann råd för all slags krämpor.

Tidsresan avslutades med besök i Fallas stuga från 1930 talet. Antalet kloka gummor hade då blivit färre och häxor fanns endast i barnens påsklekar. I stugan funderade man på fördomar, hur tron på trolldom hade förändrats och om påsktraditionernas ursprung. T.ex. ägget som symbol för ett nytt liv var redan på den tiden en vanlig påskprydnad. Vid stadsbesök kunde man köpa speciella pappersark med vilka man färgade ägg i vackra kulörer.

 Ägg färgades också med lökskal och kreppapper. Äggkoppar ur Sagalunds samlingar.

 År 1933 förekommer en flygande häxa på en påskkort.

Inredning från flera generationers tid

Falla har fått sitt elddop i praktik, då de första grupperna har samlats i stugan i bakugnens värme.
En minnesgrupp, som regelbundet träffas i Falla har samlat sina kunskaper om hur man inredde på Kimitoön.

 

1950-60-talskamrarna har så småningom fyllts med tidstypiska föremål: på den tiden brukade man  samla de vackraste prydnadsföremål från blomvaser till souvenirer och levande ljus ovanpå TV:n.

Sal i all sin prakt. Salen har inretts i 1890-tals stil. Förutom våra egna möbler, har vi även fått möbler som donation. Den stora soffan är ursprungligen från Kustö gård och har donerats av Mia Eklund. Den stiliga oljelampan har hittats på loppis.

På den traditionella Oskarsnarknaden under novembers sista veckoslut fick besökarna tillverka julgranskonfekter och bekanta sig med andra seder kring julförberedelse och julfirande förr i världen.

                                                                            Tack för året 2014!

Stig in, var så god!

 Nu har inflyttningsdagen varit. Vi hade gott om besökare och stämningen var fin. Stort tack till alla som var med!

Ett hus är ju sällan helt klart då man flyttar in och så är också fallet med Falla. Men vi är rätt långt. Huset är funktionsdugligt och de viktigaste rummena är så gott som klara. Kamrarna, som ska inredas i 1950/1960-talsstil, väntar ännu på sin tur. Likaså köksfarstun. Men här kan vi ge lite utvalda smakprov på det som redan är klart eller nästan klart:

Finingångens innerdörrar.

Finfarstuns tapet har sponsorerats av tapetfabriken Pihlgren & Ritola.
Mönstret heter "Jugend-kausi".

Stugköket, inrett till 1930-tal.

Telefonen har en fungerande intern linje, sponsorerad av Kimito telefon.
Det fanns telefon på Falla år 1935.

Köksugnen har redan genomgått "eldprov" då det bakades piroger vid inflyttningen - och fått tillhörande sotränder!

En, två... och tre skorstenar!

Idag har åter en viktig milstolpe blivit nådd, då murare Stefan Gustavsson fick klart den tredje och sista skorstenen på Falla! Nu borde i princip alla eldstäder alltså vara funktionsdugliga. Fast man vill kanske inte gå och provelda medan ytarbetet ännu är på gång... men visst måste vi ändå pröva lite. Det blev nog drag till sist, men det hann också ryka in så plåtugnen blev svart ovanpå eldstadsmynningen, vilket man ju ofta ser på gamla ugnar.

Ett bättre sätt att försöka få igång drag är att bränna tidningspapper i någon av sotluckorna. Sedan då draget blivit så starkt att det brinnande pappret bara sugs in i skorstenen, kan man pröva använda eldstaden.

Den nymålade ugnen blev redan svart...

...med det drar.

 Men vi ska inte bli för ivriga med eldstäderna nu. Det drar sig ihop till final – inflyttningsdatum har blivit spikat till Mickelsmäss 5.10. och mycket är ännu ogjort. Måhända att alla rum inte blivit tapetserade ännu till flytten, men så är det ju ofta.

Som bäst arbetar alla på salen. Camilla Ståhle håller på med de sista detaljerna på salsugnens ytmålning. Byggnadskonservatorerna Sari Perälä och Johanna Lehtola håller på med att jämna ut väggarna för den spännande utmaningen att tapetsera direkt på väggarna, så som det äldsta tapetskiktet på Falla urpsrungligen gjorts. På grund av att en del av väggarna är så skadade, kommer vi dock att fuska lite grann och klista ett skyddande skikt mjuk lumppapper underst.

Men, som sagt, på Mickelsmäss, söndagen 5.10. kommer vi att öppna dörrarna på Falla. Flyttlasset anländer klockan 14. Alla är hjärtligt välkomna att delta i flytten.  

Salsugnen återfår sakta sin gamla prakt.

Byggnadskonservator Johanna Lehtola jämnar ut väggytan
med en blandning klister och cellulosaull, ett trick vi fick lära oss
från Byggnadskulturcentret Toivo.

Tidsenliga tapeter och andra mönster

Tapetprover från Pihlgren & Ritola.

Bygget har kommit långt och det börjar vara dags att tänka tapeter – åtminstone i vissa av rummen. Vi har noggrant samlat in alla tapetlager från alla rum. De har delvis presenterats i ett tidigare inlägg.

Vår ursprungliga plan var att låta trycka upp kopior av vissa av de ursprungliga tapetmönstren. Tyvärr har vår budget blivit för ansträngd för detta att lyckas. Vi har i stället valt att söka mönster som möjligast nära motsvarar de ursprungliga tapetlagren från de perioder vi vill återskapa.

Vi har huvudsakligen anlitat tapetfabriken Pihlgren &Ritola, som har det utan tvivel bästa sortimentet historiska tapetmönster i Finland, ordnade enligt stilperiod. Pihlgren & Ritola har även gått med på att sponsorera projektet med en del tapeter, vilket vi ju är tacksamma över.

Interiören kommer att representera många olika tidsperioder i gårdens historia. På detta sätt kan byggnaden fungera som en inredningshistorisk modell, som visar hur man på inredde på landsbygden under olika årtionden.

Pihlgren & Ritolas jugendtapet passar bra ihop med den ursprungliga golvmattan från sekelskiftet.

Fragment av den ursprungliga jugendtapeten.

Farstun återställs till tidigt 1900-tal. I rummet har funnits en grönskiftande jugendtapet med slingrande blommor. Pihlgren & Ritola har en mycket liknande modell, som kommer att kompletteras med de bäst bevarade fragmenten av den heltäckande sekelskiftesmatta som fanns i salen.

Takmålningen i salen är nu klar.

Salen kommer att representera 1800-talets sista årtionden, med det äldsta tapetlagret från 1870-talet och Johan Edvard Braves rekonstruerade takmålning, som antagligen utförts på 1890-talet.

I stugköket kommer vi att leva kring skiftet av 1920- och 1930-talen, med en tidstypisk lättare stil där spår av jugend blandas med art deco, funkis och nybarock. På Falla fanns ett växtmönster i ljusgrått från ungefär den tiden.

 

Kamrarna återställer vi till de senaste skikten de hade, vilket var 1950-1960-tal. I stugkammaren planerar vi att försöka återfästa den urpsrungliga medaljongtapeten. Farstukammaren var inredd i en mycket ljus, funktionalistisk stil, men rummet var svårt skadat. Här får Pihlgren & Ritolas tapetmönster ”pilkut” återskapa den ursprungliga stämningen.

Farstukammaren var rejält skadad före flytten.

Spisar och ugnar

Det är en hel del arbete med att få ugnarna och spisarna på Falla i skick. Skulle vi inte behöva funktionerande eldstäder skulle projektet kanske vara klart redan. Men fungerande spisar och ugnar sitter liksom i kärnan av hela idén med Falla som levande lantgård. Så vi satsar allt vad som krävs på eldstäderna.  

De flesta ugnar har blivit murade redan i fjol. Nu behöver ytarbeten göras. Och järndelarna gås igenom. Spisringar, ugnsluckor, hällar, med mera. Var saknas ett gångjärn, var saknas en tapp?  Hur mycket saknas av spisens delar? Måste vi börja leta efter reservdelar? Går bakugnsluckan att installera? Kommer den ursprungliga plåthuvan att passa, eller måste vi beställa en ny? De flesta delar är dessutom rätt så rostiga – de har ju stått oanvända i en kall byggnad i 30 år! 

Förr i tiden skulle varje husmor ha en egen BMW i köket.

 Vi lyckades faktiskt nyligen lokalisera alla delar till spisen och bakugnen. Enbart den lösa ”luckan” ovanpå eldstaden har rostat till obrukligt skick. Nu borstas det mesta rostet bort innan järndelarna svärtas.

Samtidigt håller kakelugnsrestaurerare Camilla Ståhle på med ett krävande arbete – att rekonstruera den dekorativa ytan på salsugnen. Det var ju inte frågan om en kakelugn, utan en ugn där dekorationerna var utformade i rappningen. Som tur har Kimitoön en specialist på eldstäders ytrestaurering.

Sist men inte minst saknas en liten detalj - nämligen skorstenarna. De har redan murats upp till nivå av vattentaket på vinden. Nästa vecka kommer murare Stefan Gustavsson att fortsätta med skorstenarna. 

Veden fylls på ovanifrån, i öppningen till höger om spishällen.

All rost går inte att få bort men med stålborste och -ull kommer man långt.

Alla spisringar funna och borstade.

Camille Ståhle rekonstruerar salsugnens dekorativa yta.