En gårdshistoria i föremål

En gårdshistoria i föremål

Vi närmar oss slutet av maj, plommonträden kring Falla står i blom och arbetet skrider nu framåt i rask takt. Brädfodringen på stockstommen är nedplockad och vi har fått fram en, till allas förvåning, mer eller mindre fullkomligt frisk stomme. Enbart i östra gaveln och södra fasaden finns lokala rötskador på det understa stockvarvet. Fönstren är numrerade och lösgjorda. 

Allt ska tillvaratas.

Föremålens placering är också viktig information.

Nu är det hög tid att få insidan tömd på alla lösa föremål så att den invändiga nedmonteringen kan komma igång på allvar. Också gör vi hela tiden nya intressanta fynd då skikt avlägsnas. Efter att ägarna har tagit vara på allt de vill behålla blir det museets tur att rota igenom allt som blivit kvar. Det mesta kommer vi att spara. På landsbygden har man i allmänhet haft en vana att spara det mesta, vilket görs tidsskikten bland föremålen minst lika intressanta som tidsskikten i själva byggnaden. Uppe på vinden finns gårdens historia från mitten av 1800-talet fram till 1980-talet i en enda salig röra: elarmaturer från 1930-talet, en jugendsäng, ett coronaspel, ett kärlskåp från 1800-talet, en futuristisk ficklampa från 1960-talet, skor från olika sekel, mm.

Isoleringsmaterial i väggar och golv brukar också vara intressanta. Golvfyllningarna är ofta lagrade i olika skikt, som har vissa funktioner, så även här: överst ett skikt med vassvippor, under dem mossa, sedan halm. Eventuellt ligger ännu ett lager sand underst. Vindskamrarnas väggar är fyllda med torv.

Ett av de bästa fynden är denna plåtschablon med gårdens namn. Antagligen har den använts till att märka gårdens egendom som lådor, korgar, säckar, mm. Vi fann även en pärtkorg märkt med ”logon”.

Schablon "Falla"

Pärtkorg med märkningen

Här finns bl.a. belysningsarmaturer från 1930-talet, TV-ställ från 1960-1970-tal och näverrivor som i princip kan vara hur gamla som helst.

En gång har detta skåp varit ett statusföremål på paradplats.

Arbetet kommer igång

   Innan man kan börja lösgöra byggnadsdelarna är det ytterst viktigt att allting märks, numreras och dokumenteras så noggrant som möjligt, annars kan det bli förvånansvärt svårt att få alla pusselbitarna på plats. Då det är dags att börja plocka isär delarna gäller det att vara ytterst försiktig – denna del av arbetet måste absolut skötas av kunnigt yrkesfolk som klarar av att få loss lister och paneler utan att skada dem. Så mycket som möjligt av den ursprungliga byggnaden skall sparas – inklusive yttre brädfodring och locklister.

De första ställena vi ville kika in i var under fönstren – där röta i stockarna vanligast förekommer. Till vår stora lättnad visade sig timret vara friskt under alla fönster!

Friska stockar under fönstren!

Att ta tillvara så mycket som möjligt

Då man lösgör något från sin urpsrungliga miljö, går alltid en del av dess informationsvärde förlorad. Det är oundvikligt, eftersom en helhet som en gård består av en närmast oändlig mängd informativa detaljer. Men vår uppgift är att ta tillvara på så mycket som är möjligt. Ungefär samtidigt som nedmonteringsarbetet påbörjades, började även de första perennerna titta upp ur marken kring gården – definitivt möjlig och värt att ta vara på, och inget stort besvär heller. Vi tog bara enstaka exemplar av varje art (bl.a. aklejor och irisar), så att också ägarna kan ha kvar de prydnadsväxter som funnits på gården av hävd. 

Sagalunds trädgårdsansvariga Anna Lassila räddar exemplar
av gårdens perenner innan de blir söndertrampade.

Detta är en blogg som uppehålls av Sagalunds museistiftelse, där vi dokumenterar och offentliggör flyttningen av Falla gård till Sagalunds museum.

Falla gård

Varför flytta en byggnad?

Sagalunds museum är ett friluftsmuseum i likhet med Skansen, Fölisön och otaliga andra, som består av gamla byggnader som flyttats till en samlad plats för uppvisning. Tanken är ursprungligen skandinavisk, vilket inte är överraskande eftersom knuttimrade byggnader, vilka under århundraden varit det rådande byggnadsskicket i Norden, är designade att lätt kunna plockas ner, flyttas och byggas upp på nytt. Största delen av Sagalunds byggnader är hitflyttade, och att hämta in en byggnad till blir en naturlig fortsättning till museets utveckling.

Sagalund vill kunna bemöta den nutida publikens ökande krav på upplevelser och pedagogik – något som ”döda” museiinteriörer inte längre räcker till. Vi vill kunna erbjuda museibyggnader där besökarna själv kan pröva leva som man gjorde i huset ursprungligen. Sagalunds befintliga byggnader har ändå ett så högt historiskt värde att man de inte kan ”tas i bruk” så att säga.

Levande museipedagogik på Sagalund

Ur en museal synpunkt har en byggnad ändå sitt största historiska värde då det står på sin ursprungliga plats, och den första prioriteten bör alltid vara att gamla byggnader bevaras där de står. Endast rivningshotade objekt kan enligt dagens bevarandeetik vara tänkbara för flyttning.

Falla gård

Falla gårds gamla huvudbyggnad är som otaliga andra hus på landsbygden: byggnadsstommen härstammar antagligen från början av 1800-talet, och har sedan tillbyggts i flere skeden. Dess nuvarande skepnad har fått sina största förändringar kring 1920-talet, med mindre inredningsuppdateringar från 1900-talets senare årtionden. Det handlar alltså om ett lapptäcke med otaliga historiska skikt, vilker en stor del av våra gamla timmerhus är. 

Sedan 1980-talet har huset stått tomt. Byggnaden har förfallit, och blivit en börda för sin ägare. Då vi på Sagalund hörde att byggnaden erbjudits för rivning och t.o.m. nedbränning som övningsobjekt för brandkåren, ansåg vi att det i detta fall är berättigat att flytta in byggnaden till museet och bevara det där, som exempel på en bondgård under tidigt 1900-tal och som en levande lantgård där besökarna själva får pröva på olika gårds- och hushållssysslor från den tiden.

Valet att flytta in Falla representerar även en förändring i friluftsmuseernas sätt att samla byggnader. Från att flytta in sällsynta och unika hus som ståndsbyggnader eller särdeles arkaiska byggnader, vill vi idag i stället bevara ett exempel på det typiska och allmänna, och förhoppningsvis höja aktningen på de otaliga liknande byggnader som står oanvända på landsbygden.

Vi ser fram emot en arbetsdryg men rolig och lärorik process som vi vill inbjuda så många som möjligt att ta del i – antingen som talkojobbare eller bara läsare av denna blogg.