Experthjälp

Experthjälp

Stundars intendent och byggmästare Peter Båsk (i mitten t.v.) inspekterar byggnaden tillsammans med arbetsledare Åke Stenman (i mitten t.h.)

Byggmästare Carl-Erik Forth (t.h.) granskar stommen.

Att plocka ner ett gammalt hus på rätt sätt är ingen enkel uppgift. Som tur är arbetsledaren Åke Stenman mycket erfaren och skicklig då det gäller gamla hus, men inte heller han har skött om flyttning av en hel byggnad tidigare. Det är alltså bra att tidvis kalla in experter till hjälp.

Kilstenarna i sockeln kommer att bli en utmaning.

Veckan före midsommar reste byggmästarna Peter Båsk och Carl-Erik Forth från Stundars museum i Korsholm ner till Kimito för att granska Fallaprojektet och fungera som konsulthjälp. Båsk och Forth har inte enbart varit med att flytta in museibyggnader, utan om att skapa ett helt bostadsområde av flyttade 1800-talsgårdar i omgivningen av Stundars – en sevärdhet i sig. De är alltså mycket erfarna då det kommer till flyttning av gamla stockhus. Som tur är verkade Båsk och Forth optimistiska angående projektet.

Speciellt uppförandet av grunden var en fråga som krävde mycket diskussion och där de österbottniska byggmästarna kunde vara till stor hjälp, likaså stödandet av takkonstuktionerna i stugköket. Sagalund har under de senaste åren samarbetat intensivt med Stundars och det är bra att kunna dela med sig av sin expertis.

Byggnadsrestaurerare Juho Sibelius tar isär kakelugnen genom att först väta lerbruket med vatten.

I början av juni deltog en annan kunnig byggnadsrestaurerare Juho Sibelius med att plocka ner den gamla kakelugnen i en av kamrarna. Detta är husets enda egentliga kakelugn, alltså som faktiskt har kakel på ytan. Rappade ugnar och plåtugnar brukar även ofta kallas kakelugner, även om de inte skulle vara kakelbeklädda. Kakelugnen i Falla verkar ändå vara rätt gammal - kaklen är handgjorda och den ljusgröna färgen och dekoren tyder på början eller medlet av 1800-talet.

Kakelugnar har traditionellt murats med ett mjukt murbruk som består av lera och sand. Detta gör det möjligt att ta ner kaklen och även teglen hela för att kunna muras upp igen. 

Kaklen bildar ugnens ytskikt. Kaklen är fyllda med lerbruk och tegel som absorberar värme och skyddar kaklen från att spricka p.g.a. för snabb upphettning.

Anatomin av ugnens värmelagrande kanalsystem. Ur eldstaden stiger lågorna upp i den stora mittkanalen, varifrån röken leds ner igen genom sidokanalerna till höger och till vänster. Nederst förenas sidokanalerna till den bakre rökkanalen, som slutligen leder in i skorstenen. Detta system har varit i bruk sedan 1700-talet och gör kakelugnen till en mycket effektiv värmelagrare.

Nedtagna kakel i rad. Kaklen har numrerats före nedplockningen.