Tidsenliga tapeter och andra mönster

Tapetprover från Pihlgren & Ritola.

Bygget har kommit långt och det börjar vara dags att tänka tapeter – åtminstone i vissa av rummen. Vi har noggrant samlat in alla tapetlager från alla rum. De har delvis presenterats i ett tidigare inlägg.

Vår ursprungliga plan var att låta trycka upp kopior av vissa av de ursprungliga tapetmönstren. Tyvärr har vår budget blivit för ansträngd för detta att lyckas. Vi har i stället valt att söka mönster som möjligast nära motsvarar de ursprungliga tapetlagren från de perioder vi vill återskapa.

Vi har huvudsakligen anlitat tapetfabriken Pihlgren &Ritola, som har det utan tvivel bästa sortimentet historiska tapetmönster i Finland, ordnade enligt stilperiod. Pihlgren & Ritola har även gått med på att sponsorera projektet med en del tapeter, vilket vi ju är tacksamma över.

Interiören kommer att representera många olika tidsperioder i gårdens historia. På detta sätt kan byggnaden fungera som en inredningshistorisk modell, som visar hur man på inredde på landsbygden under olika årtionden.

Pihlgren & Ritolas jugendtapet passar bra ihop med den ursprungliga golvmattan från sekelskiftet.

Fragment av den ursprungliga jugendtapeten.

Farstun återställs till tidigt 1900-tal. I rummet har funnits en grönskiftande jugendtapet med slingrande blommor. Pihlgren & Ritola har en mycket liknande modell, som kommer att kompletteras med de bäst bevarade fragmenten av den heltäckande sekelskiftesmatta som fanns i salen.

Takmålningen i salen är nu klar.

Salen kommer att representera 1800-talets sista årtionden, med det äldsta tapetlagret från 1870-talet och Johan Edvard Braves rekonstruerade takmålning, som antagligen utförts på 1890-talet.

I stugköket kommer vi att leva kring skiftet av 1920- och 1930-talen, med en tidstypisk lättare stil där spår av jugend blandas med art deco, funkis och nybarock. På Falla fanns ett växtmönster i ljusgrått från ungefär den tiden.

 

Kamrarna återställer vi till de senaste skikten de hade, vilket var 1950-1960-tal. I stugkammaren planerar vi att försöka återfästa den urpsrungliga medaljongtapeten. Farstukammaren var inredd i en mycket ljus, funktionalistisk stil, men rummet var svårt skadat. Här får Pihlgren & Ritolas tapetmönster ”pilkut” återskapa den ursprungliga stämningen.

Farstukammaren var rejält skadad före flytten.

Spisar och ugnar

Det är en hel del arbete med att få ugnarna och spisarna på Falla i skick. Skulle vi inte behöva funktionerande eldstäder skulle projektet kanske vara klart redan. Men fungerande spisar och ugnar sitter liksom i kärnan av hela idén med Falla som levande lantgård. Så vi satsar allt vad som krävs på eldstäderna.  

De flesta ugnar har blivit murade redan i fjol. Nu behöver ytarbeten göras. Och järndelarna gås igenom. Spisringar, ugnsluckor, hällar, med mera. Var saknas ett gångjärn, var saknas en tapp?  Hur mycket saknas av spisens delar? Måste vi börja leta efter reservdelar? Går bakugnsluckan att installera? Kommer den ursprungliga plåthuvan att passa, eller måste vi beställa en ny? De flesta delar är dessutom rätt så rostiga – de har ju stått oanvända i en kall byggnad i 30 år! 

Förr i tiden skulle varje husmor ha en egen BMW i köket.

 Vi lyckades faktiskt nyligen lokalisera alla delar till spisen och bakugnen. Enbart den lösa ”luckan” ovanpå eldstaden har rostat till obrukligt skick. Nu borstas det mesta rostet bort innan järndelarna svärtas.

Samtidigt håller kakelugnsrestaurerare Camilla Ståhle på med ett krävande arbete – att rekonstruera den dekorativa ytan på salsugnen. Det var ju inte frågan om en kakelugn, utan en ugn där dekorationerna var utformade i rappningen. Som tur har Kimitoön en specialist på eldstäders ytrestaurering.

Sist men inte minst saknas en liten detalj - nämligen skorstenarna. De har redan murats upp till nivå av vattentaket på vinden. Nästa vecka kommer murare Stefan Gustavsson att fortsätta med skorstenarna. 

Veden fylls på ovanifrån, i öppningen till höger om spishällen.

All rost går inte att få bort men med stålborste och -ull kommer man långt.

Alla spisringar funna och borstade.

Camille Ståhle rekonstruerar salsugnens dekorativa yta.

Takmålningen blir färdig

För de senaste veckorna har interiörkonservator Tanja Lindfors jobbat med sina penslar och verktyg i Falla salen och i dag blir takmålningen färdig.

Takmålningen görs helt enligt de original vi hittade på Fallas vind innan byggnaden skulle flyttas. Den ursprungliga takmålningen har antagligen utförts på 1880- eller 1890-talet. Originalet med bland annat räv- och fågelmotiv är gjord av Johan Edward Brave, som föddes i St Bertils 1863. Man känner till att han utöver Falla gjort takmålningar i åtminstone Synderstö, Högsåra och Stubbnäs i Rosala-Hitis. Takmålningarna var sin tids statussymboler som prydde upp hemmet eller hemgården. På Kimitoön har vi katalogiserat cirka 80 dylika målningar.

 Orginal

Rekonstruktion

Målning görs på salstakets spännpapp. Tanja har kokat limmet på harskinn och sen färgat det med naturpigment. Alltså färgen är helt giftfri. Det tog ungefär två veckor för Tanja att utföra takmålningsprojektet från början till slut.

Interiörkonservator Tanja Lindfors i arbete.

Rekonstruktionen av Braves takmålning blev färdig på två veckor

Samtidigt pågår det också många andra arbetsskeden i byggnaden. Bland annat håller murare Stefan Gustafsson på att mura upp skorstenar, medan Camilla Ståhle rappar eldstäderna och inredningssnickarna Sari Perälä och Johanna Lehtola snickrar till exempel bröstpanel i köket.

Bröstpanel i köket.

Pappersarbete

 Många vet att Leader-projekt som Falla ofta omfattar en hel del pappersarbete. På Falla utförs för tillfället också lite sällsyntare former av pappersarbete, nämligen spännpappsspänning. För interiörarbetet har vi anlitat byggnadskonservatorerna Sari Perälä och Johanna Lehtola. Båda är utexaminerade från den numera nedlagda byggnadskonservatorsutbildningen i Seinäjoki. 

Sari Perälä och Johanna Lehtola i arbete.

I köket kommer nedre hälften av väggen att täckas av bröstpanel.

 Väggar och tak kläs med spännpapp – i de rum som hade spännpapp, alltså. Som tur är så går det fortfarande att få spännpapp och allt flere har insett att det ger den rätta väggytan i ett historiskt hus, där väggarna inte är spikraka. Spännpapp är ett material som tillåter en viss mängd ojämnheter i väggarna, den ”andas”, alltså tillåter fuktvandring, och minskar inte på rummets ytareal, eftersom den kommer direkt fast i väggen.

Idén med spännpapp är att den fuktas dagen innan den fästs. Spännpappen spikas sedan fast i väggen med små nubbar. Pappkanterna klistras ihop. Då pappen sedan torkar, spänner den sig till en rak och vacker yta, som samtidigt är en bra grund för tapet.

Har man kvar gamla väggytor med massor med tapetlager och spännpapp underst, bör de absolut inte rivas bort. De är en del av husets historia och en bra väggbeklädnad som är värd att bevara.

I salen på Falla fästs ingen spännpapp. Salen kommer att tapeteras om enligt det äldsta skiktet, där tapeten klistrats direkt fast i väggstockarna och vi kommer att göra om det med samma teknik. Salstaket däremot bekläs med spännpapp och där kommer snart extra intressant arbete att äga rum då interiörkonservator Tanja Lindfors nästa vecka börjar rekonstruera den fantastiska takmålningen som vi fann fragment av på vinden. Den ursprungliga takmålningen har antagligen utförts på 1880- eller 1890-talet.

Arbetet med såväl takmålningen som spännpappen kommer att demonstreras för publiken på Sagalund lever lördagen 28.6. 

Den äldsta tapeten är limmad direkt på väggstockarna i salen.

Konservatorerna har gjort nya fynd, som att denna plåtugn haft guldränder.

Finfarstun har fått sina fönster och mellandörrar.

Dörrarna är på plats - och snart börjar taket dekoreras.

Husets ögon

 En viktig milstolpe för husets karaktär har nåtts i Fallabygget. Huset har nämligen fått sina fönster på plats. 

Fönstren hör till de mest iögonfallande detaljerna i en husfasad. Många säger att fönstren är husets ögon. Kanske det är just därför som även små förändringar i fönstren alltid ändrar på hela husets ansiktsuttryck. Enbart byte från munblåst fönsterglas till planglas gör en stor skillnad.

Alla fönster på Falla har bevarats i original. Anna Karamäki från Fönsterboden har gjort ett fint arbete med att rusta upp dem, undersökt färgskikten och målat om bågarna i den ljusgröna kulör de hade i början av 1900-talet. Det var en mycket färggrannare tidsperiod än många vill tro och ljusgrönt var en speciellt populär färg.

Bågarna härstammar antingen från slutet av 1800-talet eller sekelskiftet 1900. De flesta fönster är av den 8-rutiga klassicistiska varianten som brukar sägas vara typisk för Åboland. Unika för Åboland är de visserligen inte, men stiliga hur som helst. Farstukvistens jugendmönstrade smårutor skulle jag däremot villa påstå att är unika. Farstukvistarna har traditionellt varit husets mest dekorativa delar och man har ofta satsat speciellt mycket på just fönstren. Bågarna är mycket tunna och smäckra jämfört med de flesta fönsterbågar man stöter på. Nästan alla rutor har fortfarande gammalt munblåst glas som sprider ljus på ett vackert sätt.

Visste ni förresten att det sista glasbruket i hela landet som tillverkade blåst fönsterglas var Skinnarvik i Kimitoön?

Farstukvistens jugendfönster.

Vy in i köket.

Vy ut från köksfönstet.

Det munblåsta fönsterglaset skapar en levande yta.

Fönstren är ett vacket hantverk och även beslagen är en viktig detalj.

Ett hus med golv och tak

Vi är tillbaka efter en vinterpaus – eftersom det inte blev mycket av vad man kunde kalla vinter i år har Åke Stenman återvänt till jobbet redan i mars och fortsätter nu med arbetet på Falla. Före nästa vinter hoppas vi vara helt klara.

Åke Stenman är tillbaka på jobbet.

 Arbetet har redan kommit långt: vi har ett hus med golv, tak och murade ugnar, både utvändigt och invändigt. Golven och bjälklagen är fyllda med kutterspån, som hämtats lite här och var. Det börjar alltså i princip bli möjligt att hålla värme i huset – så snart vi för in dörrar och fönster, alltså. Att ha golv underlättar betydligt också det arbete som finns kvar, det vill säga inredningen.

Till först gäller det att installera dörr- och fönsterkarmar. Fönsterbågarna kan inte monteras innan karmarna är stadigt på plats. Här kommer åter en hel del justernade eftersom huset stått så snett tidigare.

Det behövs talkohjälp igen. Från och med början av april ordnar vi åter talko varje tisdag, start klockan 9. Lunch bjuds åt alla som deltar. 

Vinden är isolerad med kutterspån. Härifrån har man fin utsikt.

Salen med golv, tak och ugn.

Karmar är vad som gäller för tillfället.

Hugget och hyvlat

Golvläggning. De kilsågade plankorna varierar i form och bredd.

Kutterspån fungerar som isolering även idag.

En febril jakt efter kutterspån till isolering har nått resultat. Att hitta traditionella byggnadsmaterial är beroende av en kulturell ekologi - snickerier och hyvlerier blir allt färre och inte alla förstår att förvara spånen torra. 

Den urpsprungliga Leader-projektfinansieringen är slut. Som tur har vi blivit beviljade tilläggsfinansiering av Föreningen Konstsamfundet, vilket möjliggör en fortsättning av arbetet inomhus till vintern. Vi tackar Konstsamfundet för hjälpen och jobbar på!

Då vi har fått isolering är det dags att lägga golven på plats. Golvbräderna varierar från rum till rum. Köksgolvet, vilket som bäst håller på att spikas, är utav tvivel det äldsta. Plankorna är verkligt grova, tjocka och kilsågade, alltså bredare i ena ändan, efter trästammens form. Här är det extra viktigt att plankorna är numrerade så man får tillbaka dem i rätt ordning, de har i tiderna passats ihop med möda och vi vill förstås ta vara på det arbetet och helheten. Plankorna är lagda i riktining längs husets längd, med en fris av kringgående bräder runt. Dessa är till för att lätt kunna fylla på isolering längs husets ytterväggar - egentligen en kvarleva från mullbänkskonstruktionen, som inte använts i Falla. Undertill har plankorna formats individuellt med yxa, för att passa mot golvbärarna.

Handhuggna och kilsågade golvplankor.

En del av den yttre panelen innehåller också en speciell detalj, som påträffas speciellt mycket i Hitis-Rosalatrakten. En längsgående fåra har hyvlats in i vardera kant av panelen. Fårorna hjälper leda bort vatten från fasaden och förlänger offerskiktets (alltså ytpanelens) livslängd. Själva fårorna blir täckta av locklisterna eller ribborna och syns inte utanpå.

Hyvlade fåror i ytterpanelen.

De yngre materialen från sekelskiftet 1900 och senare, är hyvlade i standardform. Här kan en del lätt ersättas av en annan. Pärlspontspaneler och tunnare golvbräder med spont (120-140mm är vanliga bredder) är karakteristiska för det tidiga 1900-talet.

Pärlspontspanel från tidigt 1900-tal är lättare att passa in.