Den ursprungliga fyllningen bestod av mossa och sand i skikt. |
Köket har fått tak på - snart ska det hålla värme också. |
Vi har haft många hjälpsamma talkoarbetare på byggplatsen
under oktobertisdagarna och arbetet har fortskridit i snabb takt. Tack vare
talkohjälpen har vi under föregående vecka fått stugkökets mellantak på plats.
Detta har tillåtit oss att denna vecka ta itu med ett annat väntat moment –
isolering av det övre bjälklaget.
Frågan om hur utföra fyllningen har engagerat
oss i en längre tid redan. Den ursprungliga fyllningen bestod av sand, mossa
och torv i skikt, eller halm ovanför salen. Det ursprungliga isoleringsmaterialet
skulle ha varit svårt att spara. Vi kan inte heller rekonstruera fyllningen med
samma material eftersom det helt enkelt skulle vara för tidskrävande att ur
skogen börja samla de enorma mängder mossa som krävs och sedan torka det. Moderna
cellulosabaserade isoleringsmaterial kom även på fråga, men kändes inte som
rätt alternativ till en museibyggnad (mineralull övervägdes inte över
huvudtaget eftersom det i allmänhet inte rekommenderas för träbyggnader).
Filtreringsduken sprids ut underst. |
Nästa lager: sand |
Det nästbästa alternativet är att använda andra
traditionella isoleringsmaterial som är lättare att få tag i. I detta fall blev
det sand och spån. Sandens värmelagrande egenskaper sägs ha varit en orsak till
att det ofta finns sand underst i vindens fyllningslager. Gamla isoleringslager
med material som sand, spån och mossa fungerar oftast utmärkt och behöver inte
bytas ut om det inte finns tydliga problem.
Innan vi började lägga i sanden bestämde vi oss för att i
detta fall tillåta en liten förbättring i konstruktionen och lade en
filtreringsduk underst – för att hindra sanden från att rinna ner mellan
takbrädena, till exempel på matbordet, vilket har varit ett allmänt problem i
gamla hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar