Jari Tamminen i arbete. |
Att rekonstruera gamla eldstäder är minsann en utmanande
sport. Murning är noggrant arbete och murare är noggrant folk. Det har uppstått
en massa oväntade små problem som vi har fått ta ställning till. Brandmurarna
är tjockare än de ursprungligen var. Hur mycket längre in i rummet kan ugnarna
stå? Hur ersätta krossade kakel? (vi beställde kopior av Ceracon i Dalsbruk)
Hur göra med sönderrostade eller saknande ugnsluckor och sotluckor? Ska vi nöja
oss med reproduktioner eller lägga ner en massa tid på att leta efter gamla
patinerade? (vi gjorde lite av båda) Kommer brandskyddsmyndigheter att godkänna
att eldstaden muras i rödtegel, eller måste vi använda eldfast gult tegel? (det
blev eldfast tegel, efter ett samtal till brandinspektören)
Arbetet sköttes av ugnsmurare Jari Tamminen, som minsann har
öga för detalj. Som tur är har de murare som är specialiserade på gammaldags eldstäder
oftast bra kanaler för att hitta reservdelar. Bland de svårare utmaningarna då
man murar om historiska eldstäder är att tegel idag inte har samma mått eller
proportioner som tegel förr. Tegel förr hade visserligen inte heller enhetliga
mått, men ändå passar de bättre ihop med varandra. Den väsentligaste skillnaden
är höjden: dagens tegel är betydligt plattare. Alltså måste vi spara gamla
tegel till alla ställen där de kommer att synas.
Men eldstäder som också har ett ytterskal av tegel blir än
mer problematiska: det går inte att återskapa samma dimensioner och
proportioner för ugnen. Speciellt den smäckra rappade salsugnen blev ett
problem. Tamminen lyckades ändå få ihop ugnen så att det blev enbart ett kast
på 3cm jämfört med originalet.
Då ugnarna är på plats blir det snart dags att börja mura
skorstenar.
Ersättningskakel tillverkades av Ceracon i Dalsbruk. |
Stugans stora bakugn väntar på skorsten och huva. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar