onsdag 4 november 2015

Ätbara och mindre ätbara färger


I mammacaféet gjordes giftfria fingerfärger, som man lätt kan tillverka själv. Det viktigaste med att måla med dessa färger är inte slutresultatet, utan skapandets glädje, och färgerna kan utan risk slinka in i babymålarens mun eftersom man kan använda samma råmaterial som i matlagning. Det tar ungefär 15 minuter att blanda ihop färgerna. Man kokar 2 dl vatten och 1 dl majsmjöl, och blandar sedan i kryddor och/eller rotsaker såsom rödbeta, som har stark färg. Det går bra att använda maskätna eller skrumpnade rotsaker som färgämnen. Då behöver man inte kasta bort dem i onödan, eller slösa fina grönsaker/rotsaker till sin hobby. Man kan också använda karamellfärg för att få nyanser som är svåra att få från naturmaterial.

 
 Olika nyanser av blåbär


Man började fästa uppmärksamhet vid de till barn riktade färgerna redan för hundra år sedan. Det hade kommit nya och billigare målade leksaker och färgartiklar, något som tidigare bara var tillgängligt för förmögnare familjers barn. Det var allmänt på den tiden att använda till exempel kvicksilver, kadmium, krom och bly i färger, och det hade hänt t.ex. att ett litet barn dog av den förgiftning hen fått av vattenfärg, då hen svalt en färgknapp som sett lockande ut.

 
  Färgtillbehör från mitten av 1900-talet

Å andra sidan gällde färgernas giftighet hela familjen: Paris- eller kejsargrön som innehöll arsenik och som användes till inredningsfärg, i tapeter och möbeltyger på 1800-talet, konstaterade man i slutet av 1800-talet vara dödligt giftigt. Blyvit, som var hållbar speciellt i fönster, förbjöds i inomhusbruk på 1920-talet. Man kan dock ännu träffa på den i gamla målfärgslager. 

 Scheele- eller Paris- eller kejsargrön.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar