Takmålningen blir färdig

För de senaste veckorna har interiörkonservator Tanja Lindfors jobbat med sina penslar och verktyg i Falla salen och i dag blir takmålningen färdig.

Takmålningen görs helt enligt de original vi hittade på Fallas vind innan byggnaden skulle flyttas. Den ursprungliga takmålningen har antagligen utförts på 1880- eller 1890-talet. Originalet med bland annat räv- och fågelmotiv är gjord av Johan Edward Brave, som föddes i St Bertils 1863. Man känner till att han utöver Falla gjort takmålningar i åtminstone Synderstö, Högsåra och Stubbnäs i Rosala-Hitis. Takmålningarna var sin tids statussymboler som prydde upp hemmet eller hemgården. På Kimitoön har vi katalogiserat cirka 80 dylika målningar.

 Orginal

Rekonstruktion

Målning görs på salstakets spännpapp. Tanja har kokat limmet på harskinn och sen färgat det med naturpigment. Alltså färgen är helt giftfri. Det tog ungefär två veckor för Tanja att utföra takmålningsprojektet från början till slut.

Interiörkonservator Tanja Lindfors i arbete.

Rekonstruktionen av Braves takmålning blev färdig på två veckor

Samtidigt pågår det också många andra arbetsskeden i byggnaden. Bland annat håller murare Stefan Gustafsson på att mura upp skorstenar, medan Camilla Ståhle rappar eldstäderna och inredningssnickarna Sari Perälä och Johanna Lehtola snickrar till exempel bröstpanel i köket.

Bröstpanel i köket.

Pappersarbete

 Många vet att Leader-projekt som Falla ofta omfattar en hel del pappersarbete. På Falla utförs för tillfället också lite sällsyntare former av pappersarbete, nämligen spännpappsspänning. För interiörarbetet har vi anlitat byggnadskonservatorerna Sari Perälä och Johanna Lehtola. Båda är utexaminerade från den numera nedlagda byggnadskonservatorsutbildningen i Seinäjoki. 

Sari Perälä och Johanna Lehtola i arbete.

I köket kommer nedre hälften av väggen att täckas av bröstpanel.

 Väggar och tak kläs med spännpapp – i de rum som hade spännpapp, alltså. Som tur är så går det fortfarande att få spännpapp och allt flere har insett att det ger den rätta väggytan i ett historiskt hus, där väggarna inte är spikraka. Spännpapp är ett material som tillåter en viss mängd ojämnheter i väggarna, den ”andas”, alltså tillåter fuktvandring, och minskar inte på rummets ytareal, eftersom den kommer direkt fast i väggen.

Idén med spännpapp är att den fuktas dagen innan den fästs. Spännpappen spikas sedan fast i väggen med små nubbar. Pappkanterna klistras ihop. Då pappen sedan torkar, spänner den sig till en rak och vacker yta, som samtidigt är en bra grund för tapet.

Har man kvar gamla väggytor med massor med tapetlager och spännpapp underst, bör de absolut inte rivas bort. De är en del av husets historia och en bra väggbeklädnad som är värd att bevara.

I salen på Falla fästs ingen spännpapp. Salen kommer att tapeteras om enligt det äldsta skiktet, där tapeten klistrats direkt fast i väggstockarna och vi kommer att göra om det med samma teknik. Salstaket däremot bekläs med spännpapp och där kommer snart extra intressant arbete att äga rum då interiörkonservator Tanja Lindfors nästa vecka börjar rekonstruera den fantastiska takmålningen som vi fann fragment av på vinden. Den ursprungliga takmålningen har antagligen utförts på 1880- eller 1890-talet.

Arbetet med såväl takmålningen som spännpappen kommer att demonstreras för publiken på Sagalund lever lördagen 28.6. 

Den äldsta tapeten är limmad direkt på väggstockarna i salen.

Konservatorerna har gjort nya fynd, som att denna plåtugn haft guldränder.

Finfarstun har fått sina fönster och mellandörrar.

Dörrarna är på plats - och snart börjar taket dekoreras.

Husets ögon

 En viktig milstolpe för husets karaktär har nåtts i Fallabygget. Huset har nämligen fått sina fönster på plats. 

Fönstren hör till de mest iögonfallande detaljerna i en husfasad. Många säger att fönstren är husets ögon. Kanske det är just därför som även små förändringar i fönstren alltid ändrar på hela husets ansiktsuttryck. Enbart byte från munblåst fönsterglas till planglas gör en stor skillnad.

Alla fönster på Falla har bevarats i original. Anna Karamäki från Fönsterboden har gjort ett fint arbete med att rusta upp dem, undersökt färgskikten och målat om bågarna i den ljusgröna kulör de hade i början av 1900-talet. Det var en mycket färggrannare tidsperiod än många vill tro och ljusgrönt var en speciellt populär färg.

Bågarna härstammar antingen från slutet av 1800-talet eller sekelskiftet 1900. De flesta fönster är av den 8-rutiga klassicistiska varianten som brukar sägas vara typisk för Åboland. Unika för Åboland är de visserligen inte, men stiliga hur som helst. Farstukvistens jugendmönstrade smårutor skulle jag däremot villa påstå att är unika. Farstukvistarna har traditionellt varit husets mest dekorativa delar och man har ofta satsat speciellt mycket på just fönstren. Bågarna är mycket tunna och smäckra jämfört med de flesta fönsterbågar man stöter på. Nästan alla rutor har fortfarande gammalt munblåst glas som sprider ljus på ett vackert sätt.

Visste ni förresten att det sista glasbruket i hela landet som tillverkade blåst fönsterglas var Skinnarvik i Kimitoön?

Farstukvistens jugendfönster.

Vy in i köket.

Vy ut från köksfönstet.

Det munblåsta fönsterglaset skapar en levande yta.

Fönstren är ett vacket hantverk och även beslagen är en viktig detalj.

Ett hus med golv och tak

Vi är tillbaka efter en vinterpaus – eftersom det inte blev mycket av vad man kunde kalla vinter i år har Åke Stenman återvänt till jobbet redan i mars och fortsätter nu med arbetet på Falla. Före nästa vinter hoppas vi vara helt klara.

Åke Stenman är tillbaka på jobbet.

 Arbetet har redan kommit långt: vi har ett hus med golv, tak och murade ugnar, både utvändigt och invändigt. Golven och bjälklagen är fyllda med kutterspån, som hämtats lite här och var. Det börjar alltså i princip bli möjligt att hålla värme i huset – så snart vi för in dörrar och fönster, alltså. Att ha golv underlättar betydligt också det arbete som finns kvar, det vill säga inredningen.

Till först gäller det att installera dörr- och fönsterkarmar. Fönsterbågarna kan inte monteras innan karmarna är stadigt på plats. Här kommer åter en hel del justernade eftersom huset stått så snett tidigare.

Det behövs talkohjälp igen. Från och med början av april ordnar vi åter talko varje tisdag, start klockan 9. Lunch bjuds åt alla som deltar. 

Vinden är isolerad med kutterspån. Härifrån har man fin utsikt.

Salen med golv, tak och ugn.

Karmar är vad som gäller för tillfället.

Hugget och hyvlat

Golvläggning. De kilsågade plankorna varierar i form och bredd.

Kutterspån fungerar som isolering även idag.

En febril jakt efter kutterspån till isolering har nått resultat. Att hitta traditionella byggnadsmaterial är beroende av en kulturell ekologi - snickerier och hyvlerier blir allt färre och inte alla förstår att förvara spånen torra. 

Den urpsprungliga Leader-projektfinansieringen är slut. Som tur har vi blivit beviljade tilläggsfinansiering av Föreningen Konstsamfundet, vilket möjliggör en fortsättning av arbetet inomhus till vintern. Vi tackar Konstsamfundet för hjälpen och jobbar på!

Då vi har fått isolering är det dags att lägga golven på plats. Golvbräderna varierar från rum till rum. Köksgolvet, vilket som bäst håller på att spikas, är utav tvivel det äldsta. Plankorna är verkligt grova, tjocka och kilsågade, alltså bredare i ena ändan, efter trästammens form. Här är det extra viktigt att plankorna är numrerade så man får tillbaka dem i rätt ordning, de har i tiderna passats ihop med möda och vi vill förstås ta vara på det arbetet och helheten. Plankorna är lagda i riktining längs husets längd, med en fris av kringgående bräder runt. Dessa är till för att lätt kunna fylla på isolering längs husets ytterväggar - egentligen en kvarleva från mullbänkskonstruktionen, som inte använts i Falla. Undertill har plankorna formats individuellt med yxa, för att passa mot golvbärarna.

Handhuggna och kilsågade golvplankor.

En del av den yttre panelen innehåller också en speciell detalj, som påträffas speciellt mycket i Hitis-Rosalatrakten. En längsgående fåra har hyvlats in i vardera kant av panelen. Fårorna hjälper leda bort vatten från fasaden och förlänger offerskiktets (alltså ytpanelens) livslängd. Själva fårorna blir täckta av locklisterna eller ribborna och syns inte utanpå.

Hyvlade fåror i ytterpanelen.

De yngre materialen från sekelskiftet 1900 och senare, är hyvlade i standardform. Här kan en del lätt ersättas av en annan. Pärlspontspaneler och tunnare golvbräder med spont (120-140mm är vanliga bredder) är karakteristiska för det tidiga 1900-talet.

Pärlspontspanel från tidigt 1900-tal är lättare att passa in.

Sand och spån

Den ursprungliga fyllningen bestod av mossa och sand i skikt.

Köket har fått tak på - snart ska det hålla värme också.

Vi har haft många hjälpsamma talkoarbetare på byggplatsen under oktobertisdagarna och arbetet har fortskridit i snabb takt. Tack vare talkohjälpen har vi under föregående vecka fått stugkökets mellantak på plats. Detta har tillåtit oss att denna vecka ta itu med ett annat väntat moment – isolering av det övre bjälklaget. 

Frågan om hur utföra fyllningen har engagerat oss i en längre tid redan. Den ursprungliga fyllningen bestod av sand, mossa och torv i skikt, eller halm ovanför salen. Det ursprungliga isoleringsmaterialet skulle ha varit svårt att spara. Vi kan inte heller rekonstruera fyllningen med samma material eftersom det helt enkelt skulle vara för tidskrävande att ur skogen börja samla de enorma mängder mossa som krävs och sedan torka det. Moderna cellulosabaserade isoleringsmaterial kom även på fråga, men kändes inte som rätt alternativ till en museibyggnad (mineralull övervägdes inte över huvudtaget eftersom det i allmänhet inte rekommenderas för träbyggnader).

Filtreringsduken sprids ut underst.

Nästa lager: sand

 Det nästbästa alternativet är att använda andra traditionella isoleringsmaterial som är lättare att få tag i. I detta fall blev det sand och spån. Sandens värmelagrande egenskaper sägs ha varit en orsak till att det ofta finns sand underst i vindens fyllningslager. Gamla isoleringslager med material som sand, spån och mossa fungerar oftast utmärkt och behöver inte bytas ut om det inte finns tydliga problem. 

Innan vi började lägga i sanden bestämde vi oss för att i detta fall tillåta en liten förbättring i konstruktionen och lade en filtreringsduk underst – för att hindra sanden från att rinna ner mellan takbrädena, till exempel på matbordet, vilket har varit ett allmänt problem i gamla hus.

Roger Engblom som driver såg och hyvleri i Villkärr donerade vänligen kutterspån åt oss. I tisdags hjälpte talkogänget till att fylla säckar och köra sammanlagt fyra släpvagnslass spån från Villkärr till Sagalund. Men mera behövs snart, då det blir dags att isolera stugkökets golv.

Talkodagar i gång igen

I tisdags körde vi åter igång med talkodagar – och fortsätter åtminstone varje tisdag till slutet av oktober, så ifall ni känner er hugade, häng med! All hjälp behövs.

Nu gäller talkoarbetet främst att få så mycket av det byggnadsmaterial som ännu står i tält utomhus in i den torra byggnaden. Golvplankor och mellantakbräder har radats in i salen – och plötsligt ser salen ut som då vi upptäckte huset i Pederså, fullt med brädstaplar på golvet. Också på andra sätt känns det som om allting som skett i Pederså upprepar sig på ett nästan spökaktigt sätt, inte minst för att rummen känns precis likadana. Verktyg och arbetshandskar finner sig till samma platser som under rivningen. I köket råder åter fullständig oreda.

Farstukvisten börjar återfå sin form.

Bygget går vidare på många fronter samtidigt. Taktegel läggs på, vindsvåningens brädfodring fullbordas, och farstukvisten börjar få sin form. De restaurerade fönsterbågarna har hämtats in från Fönsterboden och efterlängtade taktegel erhållits från donatorer. Snart blir det dags att lägga in fönster, golv och mellantak. Och då de är klara kan vi med handen på hjärtat säga att vi kommit långt.

Men före vi kan komma så långt behöver vi mer talkohjälp – välkommen med inkommande tisdagar! 

Nyrestaurerade fönsterbågar.

Allt detta skall in före vintern.

Åke Stenman lägger taktegel som donerats av kommunen.

Salen ser åter ut som då vi fann huset - ett brädlager.