Ätbara och mindre ätbara färger

I mammacaféet gjordes giftfria fingerfärger, som man lätt kan tillverka själv. Det viktigaste med att måla med dessa färger är inte slutresultatet, utan skapandets glädje, och färgerna kan utan risk slinka in i babymålarens mun eftersom man kan använda samma råmaterial som i matlagning. Det tar ungefär 15 minuter att blanda ihop färgerna. Man kokar 2 dl vatten och 1 dl majsmjöl, och blandar sedan i kryddor och/eller rotsaker såsom rödbeta, som har stark färg. Det går bra att använda maskätna eller skrumpnade rotsaker som färgämnen. Då behöver man inte kasta bort dem i onödan, eller slösa fina grönsaker/rotsaker till sin hobby. Man kan också använda karamellfärg för att få nyanser som är svåra att få från naturmaterial.

 
 Olika nyanser av blåbär


Man började fästa uppmärksamhet vid de till barn riktade färgerna redan för hundra år sedan. Det hade kommit nya och billigare målade leksaker och färgartiklar, något som tidigare bara var tillgängligt för förmögnare familjers barn. Det var allmänt på den tiden att använda till exempel kvicksilver, kadmium, krom och bly i färger, och det hade hänt t.ex. att ett litet barn dog av den förgiftning hen fått av vattenfärg, då hen svalt en färgknapp som sett lockande ut.

 
  Färgtillbehör från mitten av 1900-talet

Å andra sidan gällde färgernas giftighet hela familjen: Paris- eller kejsargrön som innehöll arsenik och som användes till inredningsfärg, i tapeter och möbeltyger på 1800-talet, konstaterade man i slutet av 1800-talet vara dödligt giftigt. Blyvit, som var hållbar speciellt i fönster, förbjöds i inomhusbruk på 1920-talet. Man kan dock ännu träffa på den i gamla målfärgslager. 

 Scheele- eller Paris- eller kejsargrön.

Vintage och retro

Sminkbordet från 1950-talet är en av nykomlingarna bland Fallas möbler. Sminkbordet var tidigare en viktig möbel. Efter kriget koncentrerade man sig mer på hem och familj, och en duktig hemmafru  som tog väl hand om sitt hem skulle alltid uppträda vårdad och fräsch.  Det var modernt med fluffiga lockar i håret, och det var många som sov med papiljotterna i över natten. Det blev också vanligare med  industritillverkade stödmedel, såsom hårspray. På 1960-talet blev  frisyrerna än högre och luftigare, de tuperade frisyrerna krävde stora 
mängder lack.

Under Sagalund lever-dagen, som i år hade vintage som tema, lades flera fantastiska frisyrer.

De gula pinnstolarna som har skaffats till 1960-talsrummet är kopior  av Ilmari Tapiovaaras Fanett-stol. Tapiovaara designade sin första  Fanettstol, en modernare variant av allmogens pinnstol, redan i slutet  av 1940-talet. De senare versionerna, T55 med sex "pinnar" och T65 med  sju "pinnar", kom till 1955 och 1960. Fanett var en mycket populär och ofta kopierad modell. En stol som denna fanns i så gott som varje finskt hem på 1950-1970-talen - som äkta eller som kopia.

 På 1960-talet blev plast allt vanligare i vardagligt bruk. Plast i klara färger hade man framför allt i köket. En delorsak till detta var  att kylskåpen blev vanligare, och med det kom ett behov av nya kärl  för bevarandet av mat. I mitten av 1960-talet hade vartannat hem fått ett kylskåp. År 1967 började mjölk säljas i påsar av plast. Påsarna hade tyvärr lätt för att läcka, och de var klumpiga att använda. För detta kom UPO-kannan på marknaden, som man satte påsen i före den  klipptes upp. Mjölken såldes i påsar i ungefär fem år. Materialet  återanvändes ofta: man vävde mattor av dem, och den svarta insidan av  påsen kunde klippas till en utmärkt Batman-mask åt barnen.

Transistorradion var till storleken mycket mindre än en rörradio, och eftersom den även fungerade med en- bart batterier kunde man även ta den med sig - att lyssna på radio behövde inte längre koncentreras till ett rum.

Stugköket är Fallas hjärta

Inredningen i Fallas stugkök framskrider med god fart. Den traditionella uppdelningen i arbets- och boendesida har behållits, och på våren fick arbetssidan ett "nytt" möblemang, skåp som målades i samma ljusgröna nyans som väggpanelen.

1930-tals stugkök förnyades ofta med köksskåp, öppna hyllor byttes ut mot dörrförsedda skåp ovanför arbetsbänken. Man ville gömma undan skålar och fat bakom dörrarna. I de undre skåpen fanns utrymme för slaskämbar och en stång att hänga kökstrasorna på. Ovanför dörrarna lämnades en öppning för ventilering. Det rekommenderades att köksskåpen målades i samma färg som väggarna, så att man fick ett lugnt och luftigt intryck. Stugan var förr i tiden  husets vardagsrum: hela familjelivet koncentrerades till köket. Barnen lekte på stugans golv medan husmor skötte sina vardagssysslor, och gästerna trakterades vid stugans bord. Av den anledningen fäste man speciell uppmärksamhet vid trivseln i stugan. I funktionalismens anda underströks det praktiska i kökets funktioner, och man ville minska på mängden steg husmor tog. I en bondstuga var det ofta flere som lagade maten, då behövde man även mer golvutrymme. En diskbänk av metall var en nymodighet, som sparade bordsyta, men som inte alla hade råd med. Ett uthällningsfat vid bordskanten underlättade vattenhanteringen.

Vägghylla för te- och kaffeburkar

Paradhandduken, som gömde de smutsiga handdukarna, var populär på 1930-talet. Det fanns en mängd modeller i tidningar och modellark att  kopiera. Det var också vanligt att flickorna sydde paradhanddukar för vardagsbruk på folkskolans handarbetstimmar. Detta var en tid av hygientänkande, och det rekommenderades att var och en i familjen skulle ha en egen handduk. Under depressionen användes överblivna garnstumpar, och paradhanddukarna kunde därför bli mycket brokiga till färgen.

Kimitoön började systematiskt elektrifieras på 1930-talet, då även Falla hade el indraget. Som taklampor i köket valdes hisslampor med porslinshjul och glasskärmar. Hisslampan var en lite mer avancerad version av skomakarlampan. Skomakarlampan var den första egentliga inomhusarmaturen först i alla rum, senare standardarmatur speciellt i kök. Den tvåledade, tvinnade, textilspunna sladden är av samma typ som de första elsladdarna i inomhusbruk.

Det har redan samlats ett flertal grupper i Fallas kök, bland annat för att baka bröd och kärna smör. Kårkulla-gruppen har testad bakugnen och här kan man se Sagalundklubbens barn som lär sig göra piråger med kavlarna i högsta hugg. Man lärde sig denna konst av de evakuerade karelarna.

Häxor och ägg

"Fanns det häxor förr i världen?" frågade man på Sagalunds tidsresa, som var riktad till skolbarn i årskurs 3 och 4. Under resan träffade barn en husmor som trodde på allvar att granngumman var en häxa. Gumman skulle ha trollat hennes kor så att de blev sjuka och flög sedan själv till Blåkulla. Mitt i skogen träffade barnen  granngumman, som visade sig vara "en klok gumma", en slags naturläkare, som ibland använde även trollramsor och vidskepelse. Byborna gick till henne då ett besök hos en läkare inte var möjligt i brist på pengar eller då resan till läkaren var för lång.

                                Kloka gummans svarta bok i vilken hon fann råd för all slags krämpor.

Tidsresan avslutades med besök i Fallas stuga från 1930 talet. Antalet kloka gummor hade då blivit färre och häxor fanns endast i barnens påsklekar. I stugan funderade man på fördomar, hur tron på trolldom hade förändrats och om påsktraditionernas ursprung. T.ex. ägget som symbol för ett nytt liv var redan på den tiden en vanlig påskprydnad. Vid stadsbesök kunde man köpa speciella pappersark med vilka man färgade ägg i vackra kulörer.

 Ägg färgades också med lökskal och kreppapper. Äggkoppar ur Sagalunds samlingar.

 År 1933 förekommer en flygande häxa på en påskkort.

Inredning från flera generationers tid

Falla har fått sitt elddop i praktik, då de första grupperna har samlats i stugan i bakugnens värme.
En minnesgrupp, som regelbundet träffas i Falla har samlat sina kunskaper om hur man inredde på Kimitoön.

 

1950-60-talskamrarna har så småningom fyllts med tidstypiska föremål: på den tiden brukade man  samla de vackraste prydnadsföremål från blomvaser till souvenirer och levande ljus ovanpå TV:n.

Sal i all sin prakt. Salen har inretts i 1890-tals stil. Förutom våra egna möbler, har vi även fått möbler som donation. Den stora soffan är ursprungligen från Kustö gård och har donerats av Mia Eklund. Den stiliga oljelampan har hittats på loppis.

På den traditionella Oskarsnarknaden under novembers sista veckoslut fick besökarna tillverka julgranskonfekter och bekanta sig med andra seder kring julförberedelse och julfirande förr i världen.

                                                                            Tack för året 2014!

Stig in, var så god!

 Nu har inflyttningsdagen varit. Vi hade gott om besökare och stämningen var fin. Stort tack till alla som var med!

Ett hus är ju sällan helt klart då man flyttar in och så är också fallet med Falla. Men vi är rätt långt. Huset är funktionsdugligt och de viktigaste rummena är så gott som klara. Kamrarna, som ska inredas i 1950/1960-talsstil, väntar ännu på sin tur. Likaså köksfarstun. Men här kan vi ge lite utvalda smakprov på det som redan är klart eller nästan klart:

Finingångens innerdörrar.

Finfarstuns tapet har sponsorerats av tapetfabriken Pihlgren & Ritola.
Mönstret heter "Jugend-kausi".

Stugköket, inrett till 1930-tal.

Telefonen har en fungerande intern linje, sponsorerad av Kimito telefon.
Det fanns telefon på Falla år 1935.

Köksugnen har redan genomgått "eldprov" då det bakades piroger vid inflyttningen - och fått tillhörande sotränder!

En, två... och tre skorstenar!

Idag har åter en viktig milstolpe blivit nådd, då murare Stefan Gustavsson fick klart den tredje och sista skorstenen på Falla! Nu borde i princip alla eldstäder alltså vara funktionsdugliga. Fast man vill kanske inte gå och provelda medan ytarbetet ännu är på gång... men visst måste vi ändå pröva lite. Det blev nog drag till sist, men det hann också ryka in så plåtugnen blev svart ovanpå eldstadsmynningen, vilket man ju ofta ser på gamla ugnar.

Ett bättre sätt att försöka få igång drag är att bränna tidningspapper i någon av sotluckorna. Sedan då draget blivit så starkt att det brinnande pappret bara sugs in i skorstenen, kan man pröva använda eldstaden.

Den nymålade ugnen blev redan svart...

...med det drar.

 Men vi ska inte bli för ivriga med eldstäderna nu. Det drar sig ihop till final – inflyttningsdatum har blivit spikat till Mickelsmäss 5.10. och mycket är ännu ogjort. Måhända att alla rum inte blivit tapetserade ännu till flytten, men så är det ju ofta.

Som bäst arbetar alla på salen. Camilla Ståhle håller på med de sista detaljerna på salsugnens ytmålning. Byggnadskonservatorerna Sari Perälä och Johanna Lehtola håller på med att jämna ut väggarna för den spännande utmaningen att tapetsera direkt på väggarna, så som det äldsta tapetskiktet på Falla urpsrungligen gjorts. På grund av att en del av väggarna är så skadade, kommer vi dock att fuska lite grann och klista ett skyddande skikt mjuk lumppapper underst.

Men, som sagt, på Mickelsmäss, söndagen 5.10. kommer vi att öppna dörrarna på Falla. Flyttlasset anländer klockan 14. Alla är hjärtligt välkomna att delta i flytten.  

Salsugnen återfår sakta sin gamla prakt.

Byggnadskonservator Johanna Lehtola jämnar ut väggytan
med en blandning klister och cellulosaull, ett trick vi fick lära oss
från Byggnadskulturcentret Toivo.